Teknik uppviglar ohyfs

Detta är möjligtvis det första inlägg jag skriver som faktiskt är relativt relaterat till min utbildning. Läskigt. Titeln blev dock aningen exaggerated. Må så vara.

I takt med att teknologin gör framsteg blir allting underlättat. Och i och med att allting blir underlättat behöver vi inte längre hjälpa varandra. Vi behöver överlag inte ha något med andra människor att göra, utan kan låta tekniken få världen att fungera likafullt. Tekniken har hjälpt samhället till den nivån att vi kan vara mindre artiga och sociala: vi behöver i mindre utsträckning erkänna att andra människor finns om kring oss. Vet inte riktigt om detta resonemang kommer någonvart,  men har sammanställt en liten lista som jag kom på i samband med att jag vaknade omkring 04:36.

• Musikspelare i alla former – om vi går bakåt i tiden (fast inte så långt bakåt i tiden att vi inte hunnit uppfinna bussen) så antar jag att det förekommit situationer då folk åkt buss, suttit bredvid någon form av främmande varelse och inte haft en musikspelare att gömma sig bakom – utan istället kanske faktiskt behövt hälsa på nämnda främmande varelser. Självklart så förväntas kanske inte mycket mer än själva trekvarts-huvudnicken i kommunikationsväg, vi lever ju trots allt i Sköt-dig-själv-Sverige, men med var sin musikspelare har även denna lilla faktor av accknowledgement avlägsnats. Vilket gör behövlig kommunikation ännu mer awesome att iakkta: bevittnade under en bussresa ett scenario då en person med lurar i försökte fråga om en plats bredvid en annan person med lurar i var ledig: person 2 märkte först inte alls av att person 1 fanns där, därefter kunde ändå ingen av dem höra vad den andra sa. Episkt.*
• Automatiskt öppnande dörrar – självförklarande: vem behöver hålla upp dörren för nästa person som ska in/ut om dörren sköter den delen? Inte många.
• Hissar/rulltrappor – i och med hissar är trappstegen inte längre ett gigantiskt problem för sak/person-förflyttning. Färre personer behöver involveras. Effektivt? Ja. Osocialt? Definitivt.
• Solglasögon – se ”gömma sig bakom” i samband med musikspelare. Min personliga favorit. Skyddar även mot sand.
• Namnskyltar/visitkort – Nåja, att kalla namnskyltar för teknik är väl lite hånfullt mot, säg, Partikelacceleratorn i Cern. Men om vi alltid får veta vad alla gör och heter så blir det ju meningslöst att fråga.

Nu vill jag på intet sätt hävda att tekniken är dålig. Alla ovanstående saker är ju fantastiska**. Det huvudsakliga argumentet i denna argumentation har gått förlorat för alltid, då jag mest troligt somnade om innan jag hunnit konstatera eller ordifiera den delen. Men jag är helt övertygad om att det hade mycket vettigt att komma med.

—

* Detta hände då alltså varken mig själv ELLER en kompis till mig. Det hände faktiska andra människor. Japp.

** Ehm. Att kalla en namnskylt för ”fantastisk” är väl undervärderande mot andra fantastiska saker, såsom Portal, eller pepparkakor. Men ändå.

Denna text skrevs fredag, december 17th, 2010 kl 14:35.