December #2.

Då man börjar skriva ett inlägg och nästan direkt inser att man skrivit det inlägget tidigare, har man passerat den magiska gränsen för att vara etablerad skribent. Att upprepa sig för att det är lämpligt gör ju experter hela tiden. Genom någon mystiskt riktad syn på situationen kan jag därmed nu titulera mig som expert.

Vi tar en kort återblick till December 1:

• Projektet att skapa en låt med titeln For Ever – med högre kardinaltal har inte riktigt högst prioritet just nu. Skyller på att någon stulit min synth. Typ.
• Som kompensation för förra December med introduktionsregn i mängder så har vi nu snö så att till och med Skåne skulle vara stolt.*
• Det bör vara ungefär lika många sekunder kvar till årets dagen N. Däremot undrar jag om det finns en ny dag J (eller något liknande) att räkna ner till? Jag skulle vara överlycklig över en ny Match med Stort M. Tänk typ ”Matchen med stort M och dessutom i fetstil”, eller ”Matchen med Stort M med en distinkt punkt därefter”, eller om man är tråkig, ”Matchen med Stort M #2″.

Nåväl. För att även bidra med något givande och nytänkande för detta år så kan jag säga att jag började äta pepparkakor långt innan December. Japp, Henke, det är sant. Men det är också awesome. Dessutom har jag slutat att cykla: något jag i och för sig nog gjorde förra året också. Överlag brukar jag nämligen vara en stor propagandist för att man ska cykla till allt och allt annat, oavsett hur lång sträckan kan vara: så två minuter till skolan med cykel är obligatoriskt, jämfört med 7 minuter gångsträcka (det är nedförsbacke – rejält). Men ungefär en gång om året, oftast i samband med att min cykel helt enkelt väljer att frysa ihop så jag inte har något annat val, hamnar jag i situationen att jag måste GÅ någon form av sträcka. Detta resulterar i en sak, som i sin tur resulterar i två saker:

1. Plötsligt tar resor från A till B avsevärt längre tid – vilket gör det befogat att faktiskt plugga in mina Nocs-lurar och lyssna på musik medan jag förflyttar mig. 1 resulterar nu i 2 och 3:
2. Jag inser hur fantastiskt bra mina hörlurar är och hur mysigt det är att vandra omkring i en totalisolerad värld då jag bara hör min egen musik – dessutom återupptäcker jag här alla de låter som är awesome som jag har på min telefon men som inte finns på Spotify och därför aldrig lyssnas på under normala omständigheter.**
3. Den totalisolerade världen gör att jag slipper irriterande debatter om något irriterande och irrelevant, som till exempel huruvida Stockholm eller Göteborg är Sveriges bästa stad (av 4 personer som går i bredd på cykelvägen precis så snabbt att man inte har energin att gå förbi och därmed inte har så många andra val än att lyssna eller bara stanna upp helt plötsligt och stå still på gångvägen, något som har en tendens att uttrycka en aningen konstig personlighet).

Denna fas med musik och reselugn brukar sträcka sig fram tills jag antingen av en slump får tillbaka cykeln till brukbart skick, eller att jag lyssnat sönder alla de lokala låtarna, insett att min musiksmak är totalt enkelspårig, och manuellt fixat cykeln för att undvika denna tråkighet. Fastiden kan även påverkas av andra faktorer: på väg hem från skolan idag gick jag lugnt omkring i min egen värld och inser efter ett tag, då folk i närheten av mig skyndar sig undan åt olika håll, att någon form av renhållningsbil försökte köra förbi (och jag gick inte mitt på en bilväg, om jag säger så). Kul. Undra hur länge den hade försökt göra det.

—

* Okej. Vet inte riktigt hur det där går ihop. Men kan bocka av årets vädersnack vilket som.

** Okej. Tekniskt sett finns de ju på Spotify, va. Men man lyssnar ju inte på lokala låtar då man har möjlighet att lyssna distansiskt. Känns inte EU-korrekt annars.

Denna text skrevs onsdag, december 1st, 2010 kl 16:21.